Stening del 3

Artikel i DN

Du ska helst läsa mina inlägg i tidsordning, du ser dem under etiketten Islam. Här finner du Stening del 1 samt Stening del 2 . Här finner du aktuell statistik om steningsfall, samt de stater som kan misstänkas för stening. Stening del 3 framhåller Turkiet som en modell för islamska stater.

Än är inte hoppet förlorat!

Turkiet- en islamsk stat med västerländsk prägling

94,0 procent av Turkiets befolkning är muslimer, av vilka över 75 procent tillhör sunnigrenen. En betydande minoritet, omkring 20 procent av den muslimska befolkningen, är …shiiter. Återstoden av befolkningen tillhör andra trosuppfattningar, särskilt kristna samfund (grekisk-ortodoxa kyrkan, armeniska apostoliska kyrkan, syrisk-ortodoxa kyrkan), judendom, yezidism (en kurdisk religion) och ateism.

Turkiet är en sekulär (dvs tar inte ställning i religionsfrågor) stat med republikanskt statsskick. Republiken Turkiet upprättades 1923 under ledning av Mustafa Kemal Atatürk, sedan Osmanska riket upplösts efter första världskriget. Sedan dess har Turkiet blivit allt mer integrerat med väst, samtidigt som det odlar förbindelser med öst.

Det finns en stark tradition av sekularism i Turkiet. Fastän staten inte har någon officiell religion eller befordrar någon, bevakar den aktivt området mellan religionerna. Konstitutionen erkänner religionsfrihet för individer, medan religiösa samfund står under statens beskydd, men konstitutionen säger explicit att de inte kan bli involverade i den politiska processen (genom att bilda ett religiöst parti, till exempel) eller grunda trosbaserade skolor. Inget parti får hävda att det företräder en form av religiös tro, men trots detta uttrycks vanligen religiösa känslor genom konservativa partier. Turkiet har ett uttryckligt förbud i lag mot bärande av huvudduk och religionspolitiska symboliska klädesplagg i statliga byggnader, skolor och universitet.

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Turkiet

Reformerna i Turkiet började inte med Kemal Atatürk.
Den första reformationsperioden inträffade under 1839-1876.

http://en.wikipedia.org/wiki/Tanzimat

En av de första reformerna var på den religiösa lagstiftningens område. Sharia utmanades, och utmanövrerades.

Feldman har skrivit en mycket bra artikel om detta i NY Times:

How the scholars lost their exalted status as keepers of the law is a complex story… In the early 19th century, the Ottoman empire responded to military setbacks with an internal reform movement. The most important reform was the attempt to codify Sharia. This Westernizing process, foreign to the Islamic legal tradition, sought to transform Sharia from a body of doctrines and principles to be discovered by the human efforts of the scholars into a set of rules that could be looked up in a book.

Once the law existed in codified form, however, the law itself was able to replace the scholars as the source of authority. Codification took from the scholars their all-important claim to have the final say over the content of the law and transferred that power to the state. To placate the scholars, the government kept the Sharia courts running but restricted them to handling family-law matters…. Today, in countries as far apart as Kenya and Pakistan, Shariah courts still administer family law — a small subset of their original historical jurisdiction.

Codification signalled the death knell(dödsstöten) for the scholarly class.

http://www.nytimes.com/2008/03/16/magazine/16Shariah-t.html?_r=2&ei=5070&em=&en=5c1b8de536ce606f&ex=1205812800&pagewanted=all&oref=slogin&oref=slogin

De flesta andra muslimska länder har valt att följa den hopplösa vägen med Koranen, Sunna, Haditer, Halal och Haram.