I denna artkel från
DN om Rinkebyskolan talas framförallt om "elitklasser", men även om det stora sveket mot invandrarna.
Jag har länge tyckt att vår invandringspolitik varit felaktig.
Den officiella linjen är asyl, eller asyl-liknande skäl.
Vore detta verklighet, skulle vi haft en betydligt mindre invandring.
Den krassa sanningen är att vi behöver invandring, eftersom vi saknar arbetskraft.
Vi har tappat lusten att skaffa barn, och blir allt äldre. Det är inte uthålligt.
Invandringspolitiken borde läggas om. Behåll gärna asylskäl, men begränsa dem till
verkliga asylskäl. I samband med Jugoslaviens sammanbrott tog vi in många invandrare på ett bräde, mycket vackert, humant och etiskt. Jag vill minnas att det nästan ledde till att Invandrarverket bröt samman.
I övrigt skall vi inrikta oss på arbetskraftsinvandring.
Se där två hörnstenar i en framtida invandringspolitik!
Verklig asyl och arbetskraftsinvandring.
Vi har inte kunnat ta hand om våra invandrare på ett ändamålsenligt sätt.
De får inte jobb, de diskrimineras och hänvisas (fast det är kanske självvalt) till ett segregerat boende.
Den verkligt stora bristen är att vi inte förstått att invandrarbarnen behöver mycket mera stöd i skolan än vanliga svenskar. Jag skulle tro, att de skulle få kosta dubbelt så mycket som en vanlig svensk elev. Och låt oss nu inte hänga upp oss på petitesser som att många invandrarbarn från födseln är svenska medborgare. De behärskar inte svenska språket, de har inte svenska värderingar, och de är i praktiken inte svenskar. Och det har tragiska konsekvenser med en vi-dom mentalitet
Men åter till Rinkeby-fallet.
Det är inte fel att inrätta och behålla elit-klasser. De kan visa att även invandrare kan. Även om de i viss mån är konstgjord andning.
En annan sak är betyg. Att dela ut begripliga betyg mycket tidigt är väsentligt.
I den skola jag gick, fick vi bokstavs-betyg från första klass. Jag tror det var bra, för redan i realskolan fick jag viss privatundervisning, och om somrarna läste jag upp mig.
Det konventionella argumentet mot betyg är att man ska låta barn vara barn, och inte pressa dem. Detta argument förbiser att det främst är till föräldrarna som betygen riktar sig.
En kanske udda idé jag har, är att låta vanliga svenskar stötta en invandrarfamilj. Med problem med myndigheter, men även med skolan. En form av mentorsverksamhet!
Förutsättningen för detta är att vi lägger om vår invandringspolitik till att baseras på arbetskraftsinvandring. Med assimilering. Först då kan svenska folket begripa att vi verkligen behöver våra invandrare, och att vi ska ta hand om dem. Hitintills verkar majoriteten av svenskar tycka, att invandrarna mest är till besvär, och om de inte passar sig, så ska de utvisas.
Så går det, om man bedriver invandringspolitik under täckmantel av asyl-skäl
