Under de senaste dagarna (2008-12-01) har vi sett hur en terroristgrupp, möjligen baserad i Pakistan, har attackerat Bombay i nordvästra Indien. Ingen vet om Pakistan ligger bakom.
Mycket blogg-blod har ödslats på denna incident - det är egentligen bara en incident - och inget konkret har framkommit.
Vad som kan vara värt lite uppmärksamhet är konflikten om Kashmir. Detta är, tycker jag, en konflikt mellan Indien och Pakistan, som med lite god vilja borde kunna lösas.
För att behandla denna konflikt mellan Indien och Pakistan är vi tvugna att på till historiska källor.
Nedan ser du en karta över den historiska, furstliga provinsen Jammu och Kashmir.
Dess gränser syns i rött.
När delningen av Indien beslöts, stod det fritt för de indiska furstarna att
-
Ansluta sig till det framtida Indien
Ansluta sig till det framtida Pakistan
Vara oberoende
Fursten av Jammu och Kashmir beslöt sig för att vilja vara oberoende...
Det fungerade inte...
Mycket snart bröt krig ut, och här har vi upprinnelsen till konflikten mellan Indien och Pakistan om Kashmir
%5B2%5D.jpg)
Det ursprungliga området invaderades och behölls av ovanstående stater. Lägg märke till att även Kina är involverat!
Varken Indien eller Pakistan kan göra mycket åt Kinas intervention - därtill är Kina alldeles för starkt! Men de kan fortsätta att käbbla inbördes om kontrollen över Kashmir.
Och detta är ganska löjligt. I mitt tycke borde Indien ge upp hela Kashmir till Pakistan. Indiens rättsanspråk vilar på svag grund, som engelsmännens utpressning mot Fursten av Jammu och Kashmir.
6 kommentarer:
Ärligt talat Jönsson, är du helt dum i huvudet? Du förespråkar således ytterligare en delning av Indien, vid den förra dlningen dog 1,5 miljoner, men det gör ju inte så mycket det är ju bara indier.
Gräv du lite djupare i dina historiska källor, 3 till 4 miljoner av Kashmirs befolkning är hinduer och buddister, ska de bara packa och dra? Precis som Hinduer och buddister fick göra från det som blev dagen Pakistan och Bangladesh.
Grattis Jönsson, du förepråkar således en etnisk rensning, hoppas du blir påkörd av en bil ditt jävla kräk!
Det var värst vad du retat upp dig...så till den milda grad att du hoppas att jag blir påkörd av en bil. Originellt.
Delningen av dåvarande Indien 1947 kom de facto inte att omfatta den furstliga provinsen Jammu och Kashmir, vad jag förspråkar är att denna konflikt ska lösas. Jag är inte för en ny delning av Indien, men kanske att en delning av Kashmir ska ske. Naturligtvis vill jag inte ha en etnisk rensning av Kashmir! Men skulle Indien och Pakistan enas om en delning av Kashmir, blir det sannolikt många som "skulle dra".Detta skulle kunna ske i ordnade former, inte i form av en rensning á la Jugoslavien.
Det är väldigt lätt att "tycka" det ena eller det andra, om man är lagd åt önsketänkande. Kashmirdalen var ännu på 1400-talet övervägande hinduisk, men efter 400 års brutal förföljelse av afghanska krigsherrar, intoleranta moghulkejsare var på 1800-talet endast 10% av dalens befolkning ännu hinduisk. Efter islamisternas senaste terror som inleddes 1989 har även den resterande hinduiska minoriteten tvingats fly. I Jammu och Ladakh har som sagt dock fortfarande hinduer och buddhister majoritet. Jag understryker fortfarande.
Jönsson, du måste respektera och ta lärdom av historien. Den som backar för Islam lär fortsätta backa tills han har ryggen mot väggen. Indien tappade Pakistan och Bangladesh till Islam, och nu förespråkar du att man ska släppa Kashmir? Och sen då? Kanske de muslimska majoritetsområdena i Uttar Pradesh? Gränstrakterna mot Bangladesh i Västbengalen, Assam och Bihar, där muslimerna redan blivit majoritet, genom högre födelsetal och illegal inflyttning? Var ska det hela sluta tycker du? Förstår du inte att det är själva delningen av Indien 1947 som är djupt felaktig. Subkontinentens människor delar ras, kultur, språk, men skiljs åt av religion. Är det rätt att indiens muslimer ska ha egna hemland för att de påstår att de inte kan leva med hinduer? Vad är det för slags religion som uppmanar till sådan aversion mot de som är "otrogna"? att man inte kan leva tillsammans i ett demokratiskt samhälle? Tror du att Kashmirs muslimer får det bättre i ett fallfärdigt, korrupt, odemokratiskt och djupt traumatiserat Pakistan? Eller i den trots alla brister vibrerande och människobejakande demokratin Indien?
Ibland måste man kunna gå bortom politiskt korrekta uppfattningar och faktiskt se sanningen i vitögat. Och sanningen, Jönsson, är att du aldrig skulle välja Pakistan över Indien om du själv var tvungen att välja bosättningsort. I Indien kan du vara dig själv, tillbe vilken gud du vill, eller ingen gud alls, bära de kläder du vill, dina döttrar kan gå på gatan utan slöja och du kan uttrycka vilka politiska eller religiösa uppfattningar som helst. I Pakistan... tja, med risk för liv och lem kanske.
Så jag tycker att du kan gå hem på kammaren och fundera över ditt inlägg, och förhoppningsvis komma till en annan insikt.
Och den där anonym som hotar dig till livet har jag inte mycket till övers för. Han må ha samma grundinställning som jag i frågan, men sådär uttrycker man sig bara inte.
Hälsar,
Lars
Kommentar till "Anonym #2
Först trodde jag att detta var ett inlägg från "Anonym #1", men så var det nog inte. Jag tackar för kommentaren. Anonyma inlägg är ett otyg, men jag har bestämt mig för att acceptera alla inlägg, så jag får skylla mig själv!
Anonym #2 vet mycket mer än jag om Indiens historia. Han/hon radar upp delstater i Indien
Uttar Pradesh
http://en.wikipedia.org/wiki/Uttar_Pradesh#Demographics
http://allaboututtarpradesh.blogspot.com/
Kashmir-dalen
http://www.sakerhetspolitik.se/templates/Level2Page____1078.aspx
Assam
http://sv.wikipedia.org/wiki/Assam
Bihar
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bihar
Jammu
http://en.wikipedia.org/wiki/Jammu
Ladakh
http://en.wikipedia.org/wiki/Ladakh
som jag knappast visste var de låg. Så,om man vill anklaga mig för okunnighet, så är jag ett lätt offer. Jag är okunnig om de finare detaljerna i Indiens historia. Men jag skriver för en svensk publik, inte för en Indisk eller Pakistansk publik. Självfallet får jag tåla att att både extremister och mera vettiga människor har invändningar mot vad jag skriver. Jag tror verkligen inte att jag har rätt i allt det jag tycker.
Jag har kommit till slutsatsen, att Indiens krav på Kashmir är sämre än Pakistans. Detta beror på omständigheterna kring delningen, som förvisso dikterades av britterna. Här dyker begreppet "Two India Theory" upp. "Anonym #2" avvisar begreppet "Two India Theory", han/hon menar att britternas överlämnande av Indien till självstyrelse 1947 inte skulle omfatta en delning av Indien i en hinduisk,och en muslimsk stat. Det är möjligt att denna delning var felaktig, men jag tror att den sparade många liv. Även om delningen kom att kosta många liv...Då hade brittiska regeringen att välja mellan pest och kolera. Det fanns, tycker jag, bara ett val, och det var delning. Vi har ju inte sett hur en icke-delning av Indien skulle ha utfallit: det är min tro, att detta blivit värre.
Men Anonym #2 tror att det varit bättre.
Anonym #2 är orolig för fortsatt islamisk infiltration i Indien, och det är även jag. Han /hon räknar upp flera indiska delstater, som kan bli föremål för islamiska ingripanden. Det precis därför, som jag förordar seriösa diskussioner mellan Indien och Pakistan om Kashmir. Jag vill inte se Indien slitas sönder i religionskrig. Lös Kashmir-konflikten, och jag tror att risken för en upplösning av Indien avtar.
Du undrar om jag helst skulle vilja bo i Indien, eller i Pakistan?
Naturligtvis helst i Indien!
Jag anser att Västerlandet har problem med Islam, men jag har inte gett upp hoppet om Islam. Det främsta skälet är Turkiet
Hej Jönsson!
Anonym #2 här. Tack för fint bemötande , jag förstår ur du tänker och även om vi inte är överens om Kashmirs tillhörighet så gillar jag ditt balanserade lugna tänkande. Det är ju det som behövs i en upprörd värld.
Du kanske har rätt i att "Two Nation Theory" sparade människoliv, eftersom vi kanske haft ett sextioårigt hinduiskt-muslimskt inbördeskrig på halsen om inte det Brittiska Indien delats. Min mening är dock att delningen inte skedde fullt ut, dvs man lämnade kvar en muslimsk minoritet i Indien som idag är 140 miljoner man stark. I Pakistan finns knappt några hinduer kvar och i Bangladesh faller procenttalet från 33% 1947 till 9% idag. Etno-religiös rensning med andra ord. Så antingen skulle man ha delat upp befolkningen fullständigt 1947, och sen gått skilda vägar, eller så skulle man ha levt tillsammans i ett land. Men det vi har idag är bara en halvmesyr, ett mischmasch som håller alla subkontinentens sår öppna.
Men i grund och botten har jag tagit ställning mot Islam som ideologi, och därför kan jag inte betrakta mig själv som opartisk i frågan. Jag upplever att det finns en inbyggd aggression mot oliktänkande och otrogna i Profetens Lära och att det är oerhört svårt för kristna, buddhister och hinduer och andra att skydda sig mot denna tendens.
Min oro är att vi i detta skede i historien inte säger ifrån mot de islamistiska krafterna i tid, och riskerar att våra egna liberala ideal kläms mellan västerländska högerextremister/rasister och islamister av alla de slag.
De liberala värderingarna överväger i de flesta (icke-kommunistiska) kristna, buddhistiska och hinduiska samhällen. Inom den islamska kultursfären finns ett halvt exempel, Turkiet, och detta på grund av att Ataturk tog avstånd från islamsk inblandning i samhället!!! Nej, islam och muslimer får nog bevisa motsatsen innan jag sänker min gard...
Hälsar
Anonym #2
Tack för din kommentar och de vänliga orden! Delningen av Indien var ett val mellan pest och kolera, och hur man skulle kunna överföra alla islamiska trosbekännare till Pakistan förstår jag inte, eftersom att det rör sig om inre områden i Indien. Jag föredrar att se denna underlåtenhet som ett förtroendevotum för Indien.
Nåväl! Du är skeptiskt inställd till Islam som ideologi. Vi kan se Islam som en religion men även som ett sätt att leva, eller kanske bättre som en statsrätt. Islamsk ideologi är ett nytt begrepp för mig, men visst kan jag acceptera det. Om det är svårt för mig att hänga med i Indiens historia, är det tio gånger svårare att hänga med i Islams historia. Jag har på senare tid lekt med tanken att Islam behöver en reformation, ungefär som katolska kyrkan efter Luthers teser i Wittenberg den 31 oktober 1517. En sådan reformation skulle bestå i att Sharia överges, och att de religionslärdas lagtolkningsmonopol på samma sätt överges. I stort sett en Ataturksk revolution, med andra ord...
Skicka en kommentar