Både Svenska dagbladet och Dagens Nyheter sprider nu "nyheten" om att en amerikansk kvinna i Minnesota dömts till 2 miljoner USD i skadestånd för nerladdning av 24 låtar.
SvD
Får böta 15 miljoner för fildelning
Publicerad: 19 juni 2009, 10.22. Senast ändrad: 19 juni 2009, 12.12
En singelmamma i USA har dömts till skadestånd för att ha laddat ned 24 låtar från internet. En federal jury i USA har ålagt kvinnan att betala nära två miljoner dollar, motsvarande 15 miljoner kronor.
Kvinnan, en 32-årig singelmamma med fyra barn från staden Brainerd, Minnesota, befanns skyldig till brott mot upphovsrättslagen. Enligt upphovsrättsindustrins antipiratorganisation Media Sentry använde hon fildelningsprogrammet Kazaa för att ladda ned låtarna.
En stunds eftertanke räcker för att ifråga sätta detta. Inte ens i USA kan man vara så galen!
Och förvisso är det en pressgroda, som varken SvD eller DN försöker korrigera.
Grodan kommer från nyhetbyrån Associated Press, omtryckt i Washington Post
Den ansvarige är en AP medarbetare Steve Karnowski. Men även AP som organisation,Washinton Post som bara trycker av eländet till artikel, och SvD och DN för okritiskt vidareskickande bör fördömmas! Jag trodde att en grundregel i journalistik var minst två oberoende och sammstämmiga källor!
AP:s originalartikel, avtryckt rätt upp och ner i Washington Post
Jag har ett frikostigt utdrag av artiklen här nedan. Det är en mycket dålig artikel! Jag har stuvat om innehållet så att den blir någorlunda läsbar...
Jury rules against Minn. woman in download case
By STEVE KARNOWSKI
Associated Press Writer
MINNEAPOLIS (AP) -- A replay of the nation's only file-sharing case to go to trial has ended with the same result - a Minnesota woman was found to have violated music copyrights and must pay huge damages to the recording industry.
The new trial was ordered after the U.S. District Judge Michael Davis decided he had erred in giving the jury proper instructions. The first time, he said the companies didn't have to prove anyone downloaded the copyrighted songs she allegedly made available. Davis later concluded the law requires that actual distribution be shown
His jury instructions this time framed the issues somewhat differently. He didn't explicitly define distribution but said the acts of downloading copyrighted sound recordings or distributing them to other users on peer-to-peer networks like Kazaa, without a license from the owners, are copyright violations.
Thomas-Rasset defence attorney, Kiwi Camara, said he was surprised by the size of the judgment. He said it suggested that jurors didn't believe Thomas-Rasset's denials of illegal file-sharing, and that they were angry with her.
The recording companies accused Thomas-Rasset of offering 1,700 songs on Kazaa as of February 2005.
For simplicity's sake the music industry tried to prove only 24 infringements
Under federal law, the jury could have awarded up to $150,000 per song.
An attorney for the recording industry, Tim Reynolds argued Thursday that the evidence clearly pointed to Thomas-Rasset as the person who made the songs available on Kazaa under the screen name "tereastarr." It's the same nickname she acknowledged having used for years for her e-mail and several other computer accounts, including her MySpace page.
Reynolds said the copyright security company MediaSentry traced the files offered by "tereastarr" on Kazaa to Thomas-Rasset's Internet Protocol address.
Reynolds said MediaSentry downloaded a sample of them from the shared directory on her computer. That's an important point, given Davis' new instructions to jurors.
Although the plaintiffs(de klagande) weren't able to prove that anyone but MediaSentry downloaded songs off her computer as Kazaa kept no such records, Reynolds told the jury it's only logical that many users had downloaded songs offered through her computer because that's what Kazaa was there for.
Det är uppenbart att varken Svd eller DN läst artiklen - då hade de omedelbart sett att det handlade om uppladdning.
Jag tänker inte nu ge mig in på de frågor artiklen ger upphov till. Jag vill bara påpeka - för säkerhets skull - att angosaxisk lagstiftning inte gäller i Sverige. Eller i EU. Hur det är med GB och EU vet jag inte. Här använder vi inte sedvanerätt, utan Code Napoléon och dess efterföljare.
New York Times hade även nyheten, men de kunde ge en korrekt rapport.
Music Labels Win $2 Million in Web Case
By BLOOMBERG NEWS
Published: June 18, 2009
The Universal Music Group, owned by Vivendi, and other record labels were awarded $1.92 million on Thursday in the retrial of a Minnesota woman accused of swapping music over the Kazaa Internet service.
The federal jury in Minneapolis said the woman, Jammie Thomas-Rasset, 32, of Brainerd, should pay $80,000 for each of the 24 songs that were posted on the site so others could download them.
The first time the case went to trial, in 2007, a jury awarded $9,250 a song, or $222,000.
10 kommentarer:
Även om det är viktigt att skilja på det för att förstå fallet så kan det tilläggas att många program automatiskt delar ut det man laddat ner.
Nu var det många år sedan jag senast såg Kazaa men jag tror att programmet, om man inte ställer in det annorlunda, har utdelandet av ens nedladdningsmapp förvalt. Ifall det är som hon säger att någon av hennes barn kan ha laddat ner låtarna så är det säkert så att barnet inte ändrade det där utan bara tryckte på OK.
Med bittorrent som folk använder sig av ifall de laddar ner från The Pirate Bay så går det inte att låta bli att tillgängliggöra det man laddar ner.
Det är uppmärksamt av dig att nämna att det rör uppladdning och inte nedladdning. Håller med om att det lär vara värre att ladda upp än ner musik. Men inte sjutton är väl det den mest intressanta aspekten i det här fallet? Vi snackar om perverst höga böter som ingen människa kan uppleva som rimliga, i princip förstör ju domen den här kvinnans liv pga ett brott som på sin höjd känns jämförbart med grovt snatteri, om ens det. Vad blir nästa steg? Sharia-lagar?
Tack för era kommentarer1 Jag väljer att först besvara Anonym.
Jag har måhända missuppfattat tekniken bakom "fildelning". I min enfald trodde jag att att den åtråvärda filen låg på en server, dit någon hade "uppladdat" den. "Nerladdaren", som vill ha en kopia av den åtråvärda filen går in på servern och laddar ner. Så långt verkar även journalister hänga med.
Men efter att ha läst Daniel Scythes kommentar är jag mycket osäker...
Självfallet är det en värre sak att göra en upphovsrättsskyddad allmänt tillgänglig, än att ladda ner den för eget personligt bruk. I det här fallet rör det sig om uppladdning(att göra det möjligt för andra att ladda ner). Domslutet fälldes i en federal domstol, på sedvanligt sätt med en jury. Enligt federal lag var det maximala skadeståndet - inte böter - USD 150.000 per "Song", eller track eller låt, vad vi nu än vill kalla det. Juryn fastnade för USD 80.000 per låt. Det är min tro, att juryn påverkades av att det var troligt att "singelmamman" tidigare laddat upp 1.700 låtar. Rättegången är mycket konstig. De kärande( de som anklagar) kunde inte visa att någon laddat ner någon av låtarna, trots att den federala lagen kräver detta. Men i en amerikansk domstol med jury kan allting hända, har jag lärt mig efter att ha läst Grisham! Löjligt att referera till Grisham? Nej, det tycker jag inte. Jag är inte jurist,jag är fil kand med företagsekonomi som huvudämne. men har studerat och undervisat i arbetsrätt, och skadeståndsrätt har jag i alla fall studerat. Allt naturligtvis för svenska förhållanden. Jag vet inte mycket om amerikansk skadeståndsrätt - Grisham vet mer - men jag tror att juryn ska sätta ett mått på skadan utan att ta hänsyn till om beloppet kan betalas. Huruvida kravet kan skuldsaneras vet jag inte.
Och det var inte alls uppmärksamt av mig att notera det tveksamma i tidningsartiklarna. Det var faktiskt fullständigt uppenbart!
Nu kommer vi till Daniel Scythe. Besvärligt! Jag halkade i på "dateri",
ca 1970, lärde mig BASIC på tre timmar och tog sen 10 poäng i "ADB"
Min första dator var en "Spectrum", sen dess har jag hållit mig till Microsoft. Jag har undervisat för datakörkortet i flera år. Därför är det naturligt att jag inte kan mycket om dataöverföringsprotokoll.
Dock vet jag att ITP är ett"packet switching Protokoll, och jag förstår vad det innebär. Kazaa var ett av de första intelligenta fildelningsprotokollen. Jag fäste mig vid att man kunde tillhanda hålla sin egen datorkapacitet för att underlätta filnerladdning för andra.
Vad jag vet om Bittorrent et cetera finns under etiketten IPRED på min blogg(6 inlägg). Jag har inte studerat materialet, men när du nu kommer med din kommentar, finner jag anledning att titta på vad engelska Wikipedia säger.
Det verkar som om du vill säga att när man laddar ner, så kan man automatsikt göra sin dator till ett verktyg för uppladdning, allt för att göra det snabbare. Allt detta begriper jag. Men någon måste i första instans göra det åtråvärda materialet tillgängligt. Vad du skriver om är fortsättningen, sedan väl den första uppladdningen skett.
Kom gärna igen och förklara!
Orden "nedladdning" och "uppladdning" känns gammaldags, från 1980-talet ungefär (jo, jag började också med ABC80 på 1970-talet) då man via modem laddade "ned" från en stor "server" som stod i en datorhall någonstans till sin egen "klient" som man hade på skrivbordet, alternativt "upp" från "klienten" till "servern".
Med dagens Internet ser det delvis annorlunda ut. Dagens persondatorer är många gånger kraftfullare än 1980-talets servrar, och kan därför tjänstgöra som sådana åtminstone gentemot ett litet antal användare. Dessutom har praktiskt taget alla datorer en egen IP-adress som gör att vem som helst kan kontakta dem (i jämförelse hade väldigt få hemdatorer på 1980-talet permanent anslutna modem inställda i "svarsläge").
Kommunikationsprotokollen är dock i grunden desamma oavsett datorernas storlek, och i TCP/IP definieras den anropande datorn som klient och den anropade som server. Orden "uppladdning" och "nedladdning" har bibehållits med samma tekniska innebörd som förut, även om de ekonomiska och sociala förhållandena har förändrats (en server kan lika gärna tillhöra en privatperson som ett kommersiellt företag).
Därför har jag svårt att se den värdemässiga (moraliska?) skillnaden mellan "nedladdning" och "uppladdning". Fram till 2005 var det inte förbjudet i Sverige att ladda hem kopior av något som någon annan tillhandahöll olovligen, men däremot att just tillhandahålla dem.
Att på detta sätt endast kriminalisera ena sidan sidan i en transaktion, "säljaren" (om det togs betalt för kopiorna), men inte den andra, "köparen", framhölls som inkonsekvent då ju båda parterna medverkade till upphovsrättsintrånget. Med bland annat den motiveringen ändrades lagen 2005 så att även den som sparade en sålunda nedladdad kopia på sin dator gjorde sig skyldig till brott, dock utan att kunna bli avkrävd skadestånd annat än vid uppsåtligt intrång i omfattande grad.
Vi har dock haft upphovsrätt i Sverige sedan 1800-talet, så varför kommer man på först 2005 att även den som "köper" piratkopior skall klandras för det? Svaret menar jag är av dels ekonomisk, dels social art. Kommersiell piratkopiering har ersatts av gratis dito, och där tidigare ett fåtal källarföretag stod för den illegala försäljningen av kopior till miljoner kunder är numera miljontals fildelare själva involverade i distributionen.
Om vi antar att varje fildelare lämnar funktionen för vidarespridning av nedladdat material påslagen (om den nu ens går att stänga av), så räcker det med att man lämnar två kopior vidare för att en fil skall spridas till alla som vill ha den inom någon timme (1-2-4-8-16-osv). I detta idealiserade spridningsträd kommer dock den sista hälften av mottagarna, säg 512 stycken av 1023, att inte ha någon alls att sprida vidare till. Det genomsnittliga antalet blir alltså en (1) vidarebefordrad kopia från varje fildelare, lika många som vederbörande tagit emot. Varje "nedladdning" motsvaras av exakt en "uppladdning", oavsett vem som företar den.
Samma förhållande råder förstås när man från en central server tillhandahåller en kopia var åt 1000 mottagare; det blir 1000 "uppladdningar" och 1000 "nedladdningar". Vi har dock lättare att bestraffa den serverägare som spridit 1000 kopior, än vi har att bestraffa var och en av de 1000 personer som erhållit kopiorna.
Därför tycker jag inte att en fildelare som i genomsnitt delar med sig av en kopia bär så mycket större skuld till upphovsrättsintrånget än var och en av dem som "bara" tagit emot en kopia utan att sprida den vidare. När rättsväsendet utnyttjas för att sätta dit fildelare, så är det slumpen samt rent och skärt godtycke som avgör vem som straffas. Alla är lika medskyldiga, men några få syndabockar utses att bära straffet för allas brott.
När sedan den enda "uppladdning" som käranden behöver bevisa är den som käranden själv begärt, då räcker inte orden till längre...
I Sverige använder vi inte Code Napoleon. Vår rättstradition bygger på den tyska och då främst BGB. Vår rättstradition har överhuvudtaget inget eller i vart fall mycket lite att göra med Code Napoleon.
Du har dock rätt i att amerikansk rätt inte gäller i Sverige. Inom skadeståndsrätten brukar den största skillnaden ligga i att man i amerika tillämpar s.k. punative damages. Dvs skadestånd utan samband med någon visad ekonomisk skada. En slags bestraffning.
I detta avseende är dock den amerikanska rätten ungefär likvärdig med den svenska. Läs bl.a. TPB-domen där tingsrätten fullt riktigt konstaterar att inom upphovsrätten utgår skadestånd även om någon skada inte har visats. Sålunda kan de amerikanska principerna och skadeståndsnivåerna bli tillämpliga även här. TPB-killarna skall ju betala 30 Mkr utan att upphovsrättsindustrin har behövt visa någon egentlig skada.
Tack Anders Andersson och "Juristen" för att ni tagit er tid!
Jag börjar med "Juristen".
Visst vet jag att vi inte använder Code Napoléon i Sverige, jag hade brasklappen "Code Napoléon och dess efterföljare". Nu har jag blivit tveksam: I hur hög grad baseras "Bürgerliches Gesetz Buch" på Code Napoléon? Båda är kodifikationer(systematisk rätt,som bryter mot sedvanerätten och prejudikat) och bygger på romersk civilrätt. I hur hög grad baseras nuvarande svensk rätt på "Bürgerliches Gesetz Buch"? Försöken att skapa en svensk kodifikation misslyckades i mitten på 1800-talet. Så nu är jag lika okunnig som när jag började, om än på ett högre plan.
Du skriver:"Läs bl.a. TPB-domen där tingsrätten fullt riktigt konstaterar att inom upphovsrätten utgår skadestånd även om någon skada inte har visats." Jag har läst igenom domen - den är ganska lång. Det du åberopar finns i pdf-upplagan sid 95. Men det finns en omfattande beräkning i domen om den lidna skadan. Bristen i beräkningen är att alla intrången värderas till fullpris. I själva verket finns det ingen anledning att tro, att nerladdarna verkligen skulle ha köpt verken till fullpris. Inverkan på försäljningen är således avsevärt mindre än fullpriset Jag förstår inte riktigt din argumentation här, med utan angivande av skada, och beräkning av skada. Såvitt jag begriper har skada visats, och på detta baseras skadeståndet. Att det är en felaktig beräkning är en annan sak...
Nu till Anders Andersson
Du skriver: ""Orden "nedladdning" och "uppladdning" känns gammaldags, från 1980-talet ungefär"". Må så vara. Begreppet "fildelning" är värre, det skiljer inte mellan tillhandahållandet och utnyttjandet.
När jag angrep SvD och DN var det för att de använde begreppet nerladdning. De var snabba att gå över till "fildelning", som inte säger ett dugg.
Om nu tiden och den tekniska utvecklingen sprungit ifrån begreppen. är det hög tid att införa nya begrepp.
Jag håller helt med dig i din avslutande anmärkning: "När sedan den enda "uppladdning" som käranden behöver bevisa är den som käranden själv begärt, då räcker inte orden till längre..."". Du har nog inte rätt i att käranden "behövde bevisa". Men i rättegången var det en förutsättning att skadan skulle preciseras. Det var därför - om jag förstår det rätt - som rättegången togs om. Se mitt ursprungliga inlägg "Davis later concluded the law requires that actual distribution be shown" Men så skedde inte! Nytt rättegångsfel?
Äntligen någon som fattar.
Hög tid att sluta dalta med de kriminella. Låter vi dem få lillfingret så kommer de självklart ta hela handen.
Inför "Three-strikes law" så skall ni se att fildelarna passar sig. Eftersom föräldrarna inte uppfostrar dem så måste staten göra jobbet. Dra åt fanders med alla kriminella snorungar.
/Leif Rosberg
Jag rörde nog själv ihop begreppen något i min förra kommentar. "Nedladdning" betyder samma sak som förut, att man kopierar data från en server till en klient. "Uppladdning" har däremot blivit tvetydigt. Jag undviker numera att använda det, men förr betydde det att kopiera data från klienten till servern, som till exempel just nu när jag skickar "upp" den här kommentaren från min webbläsare (klienten) till din blogg (servern). Det är en tvåstegsoperation; jag laddar först "upp" en text till din server (blogger.com) där den lagras för att du och andra läsare sedan skall kunna ladda "ned" den.
Peer-to-peer (P2P) fungerar inte så, utan där skickas informationen direkt från en användare (peer) till en annan. Visserligen används samma kommunikationsprotokoll som vid den tidigare nedladdningen, men det separata "uppladdningsmomentet" har försvunnit. I stället verkar många ha börjat kalla själva tillhandahållandet (att man har filen på sin egen dator och upplyser andra om det) för "uppladdning", vilket känns en smula missvisande.
Ordet "fildelning" beskriver bara hela processen, inte de enskilda momenten, men just därför tycker jag det är ganska användbart. Det handlar om vad två eller flera personer gör tillsammans; en person kan aldrig fildela ensam.
Jag vill betona att jag inte gör någon större moralisk åtskillnad mellan att ge bort och att ta emot en olovlig kopia. De båda handlingarna förutsätter varandra, och de inblandade parterna agerar i samförstånd. Att man tidigare straffbelagt spridandet men inte mottagandet beror på att den som spridit typiskt gjort det till tusentals mottagare, medan den som tagit emot nöjt sig med ett exemplar. Det gäller inte längre när alla sprider till alla, men i stället för att legalisera den nu ganska begränsade spridning som var och en bidrar med har politikerna valt att kriminalisera också mottagandet (enkelt uttryckt).
Jag minns inte alla rättsfall jag hört talas om, men jag har för mig att en amerikansk domare i något fall kom till slutsatsen att redan erbjudandet av en kopia är tillräckligt för att vara straffbart. Sedan har detta modifierats till att käranden faktiskt måste visa att erbjudandet inte varit tomt, men käranden behöver alltså inte visa att någon annan erhållit en kopia från svaranden.
Situationen har helt enkelt blivit ohållbar, och så länge jag inte kan få politikerna att trappa ned det immaterialrättsliga kriget mot enskilda människor, så måste jag undvika att finansiera det med mina pengar, och i stället försöka sabotera medieindustrins möjligheter till överlevnad. Det finns en minimal risk för minskad "kulturproduktion", men det är det värt. Rättvisan och rättssäkerheten för enskilda människor är långt viktigare än melodiradions topplistor.
Lars Jönsson: I upphovsrättslagen anges att man ska ta hänsyn till utebliven försäljning när man sätter skadeståndets storlek. Det är därför domen innehåller en uträkning av detta. Men det står också att man ska ta hänsyn till andra saker, som upphovsrättsinnehavarens intresse av att intrång inte begås.
Juristen: I USA döms bestraffande skadestånd bara ut i grova fall ("blatant disregard for others' rights"). Det bestraffande skadeståndet i upphovsrättslagen kan dömas ut så fort uppsåt eller grov oaktsamhet föreligger.
Jag har skrivit mer om upphovsrättslagens skadestånd här: http://fyrtornet.wordpress.com/2009/06/22/45/
Svar till Anonym:
Mitt inlägg riktar sig mot SvD och DN, inte mot fildelare, vare sig upp- eller ner-laddare.
Anders Andersson: Jag förstår din argumentation och de termer du använder. Jag har två reflexioner: Detta, som du informerat mig om, har jag begrundat, och jag tycker att Piratpartiet borde ha informerat om detta på ett lättfattligt sätt. Det andra är att någonstans måste finnas en samordning, så att en "kopierare" kan finna en "tillhandahållare". "Fildelare" är förvisso neutralt, kanske alldeles för neutralt.
Fyrtornet:
Jag har läst igenom de relevanta styckena i Upphovsrättslagen, och självfaller har du rätt i att det är många saker domstolen ska ta hänsyn till. Min kommentar är nog typisk för en ekonom (jag är ju det i grund och botten) Om en person kopierat ett verk, kan man inte automatiskt sätta försäljningsbortfallets värde till listpriset. De flesta skulle inte köpa verket till listpriset. Jag menar således att den lidna skadan är en bråkdel av det belopp som uppkommer när man multiplicerar antalet nerladdningar med listpriset.
Om Anders Andersson vill bemöta din kommentar i min blogg, så står det honom fritt. Men jag bekänner, att det känns konstigt om min blogg ska bli ett debattforum för de som haft kommentarer om mitt inlägg.
Därmed tycker jag att vi sätter streck i debatten. Skulle fler kommentarer komma in, så tänker jag inte vägra publicera dem. Jag har en gång för alla bestämt mig för att min blogg ska vara fullständigt öppen. Det innebär bland annat att inga kommentarer avvisas, att jag inte är anonym, och att jag redovisar min bakgrund.
Vänliga hälsningar
Lars Jönsson
Skicka en kommentar