CH Svanberg - PR-miss

http://www.sydsvenskan.se/varlden/article903684/Svanberg-ber-om-ursakt-for-ordval.html

Det finns några saker att beakta när man bedömer Carl-Henric Svanbergs insats i USA.

BP är en multinationell koncern med säte i UK, City of Westminster, London.
Carl-Henric Svanberg är ordförande i BP, dess högste tjänsteman.

Han leder inte ett svenskt företag. Han bara råkar ha svenska som modersmål.
Det är säkert rätt att han inte är en språklig begåvning. Jag har inte hört honom tala
så jag kan inte bedöma det.
Själv är jag en språklig begåvning – särskilt när det gäller uttal.
Men det är en begåvning – och inget att skryta om…
Jag är musikalisk, och jag har vanligt gehör. Inte absolut gehör, vilket är mycket sällsynt.
Och jag är skåning!
Jag saknar således uppsvenskarnas sjungande tonfall, och likaledes ”den danske stöd”

Har man inte dessa utförsgåvor, kan utländskt uttal vara svårt.
Vilket enligt rapporter gäller för Carl-Henric Svanberg.
Svanberg borde ha insett sina bristande språkkunskaper, och tillkallat hjälp.
Tillika borde BP ha insett behovet av hjälp. Så skedde inte, och fadäsen var ett faktum.
Hybris!

Men nu står vi svenskar där med skammen, och det är inte roligt.
Carl-Henric Svanberg kan inte hjälpa att han saknar språkbegåvning
– som jag sa ovan är det medfött.
Ett av detta århundrades PR-missar!

Men det är BP som får ta skulden på sig!

HD - de, dem och dom

Artikel HD

I Landskrona har man observerat två romska(zigenar) flickor som tigger. Antalet kommentarer är 2009-03-10 klockan 13:50 uppe i 59 stycken.

Fyra av dessa kommentarer använder de, dem och dom på ett felaktigt sätt. Kommentar nr 37 har observerat detta, men gör inget åt det.

Jag vill inte peka ut någon, inte heller verka "besserwisser". Jag tycker det är tråkigt att bristande språkkunskap ska minska kommentarens slagkraft. Jag ger nedan en enkel regel för de, dem och dom. Egentligen anser jag att de tidningar, som tar emot kommentarer borde ha en hjälp-knapp för hur man bör skriva.

En av de fyra kommentarerna lyder så här, i förklädd form (jag vill inte peka ut någon)

Jag bor vid hamnen i Landskrona, och har sett pojkarna uppträda där några gånger. Men det är konstigt: om dem nu är så fattiga, varför åker dem då taxi? Jag såg en av pojkarna i dag hoppa in i en taxi…Har dem råd till detta, om dem nu är så fattiga som dem påstår??

Så här uppfattar läsaren din text:(Se nedan ”Enkelt knep”)

Jag bor vid hamnen i Landskrona, och har sett pojkarna uppträda där några gånger. Men det är konstigt: om dig nu är så fattig, varför åker dig då taxi? Jag såg en av pojkarna i dag hoppa in i en taxi…Har dig råd till detta, om dig nu är så fattig som dig påstår??

Naturligtvis ville du skriva så här

Jag bor vid hamnen i Landskrona, och har sett pojkarna uppträda där några gånger. Men det är konstigt: om du nu är så fattig, varför åker du då taxi? Jag såg dig i dag hoppa in i en taxi…Har du råd till detta, om du nu är så fattig som du påstår??

Vad du skulle ha skrivit

Jag bor vid hamnen i Landskrona, och har sett pojkarna uppträda där några gånger. Men det är konstigt: om de nu är så fattiga, varför åker de då taxi? Jag såg en av pojkarna i dag hoppa in i en taxi…Har de råd till detta, om de nu är så fattiga som de påstår??

Enkelt knep för att undvika språkfelet med de och dem.

Förenkla genom att gå över till singularis (ental) i stället för pluralis(flertal). Tänk dig att du beskriver en enda person, inte ett flertal personer.

Exempel:
”Men det är konstigt: om dem nu är så fattiga…” Pluralis
Ersätt med ” Men det är konstigt, om du nu är så fattig” eller
”Men det är konstigt, om dig nu är så fattig” Singularis

I singularis är det mycket lättare att se vad som är rätt.

Pluralis:        de         dem
Singularis:    du        dig

Verkar det rätt med du i singularis, ska de användas i pluralis
Verkar det rätt med dig i singularis, ska dem användas i pluralis

Jobbigt? Svårt?
I så fall ska du använda dom i stället för de eller dem.

Då ser det ut så här:

Jag bor vid hamnen i Landskrona, och har sett pojkarna uppträda där några gånger. Men det är konstigt: om dom nu är så fattiga, varför åker dom då taxi? Jag såg en av pojkarna i dag hoppa in i en taxi…Har dom råd till detta, om dom nu är så fattiga som dom påstår??

Att använda dom är talspråk, och är inte korrekt skriftspråk. Men hellre "dom" än ett felaktigt "dem"!
Det verkar som många använder "dem" i stället för "dom".

Källor

Catharina Grünbaum I DN är en språkauktoritet, och har mycket att säga om de, dem och dom:
http://www.dn.se/kultur-noje/spraket/far-man-skriva-dom-i-dn-1.622806

I en kommentar till nedanstående inlägg fann jag förenklingen med att gå över till singularis

http://pickyourpoison.blogsome.com/2006/09/25/vanliga-sprakfel-1-de-dem-och-dom/

Språkvård

Artikel: Ingen artikel

I en blogg  jag nyligen besökte fann jag ordet "dissa". Jag var inte säker på vad det betydde. Självfallet förstod jag att det var ungdomsspråk, slang , barnspråk eller vad man vill kalla det.

Och ännu mindre är jag nu säker på ordets betydelse efter att ha studerat det...

Catharina Grünbaum i DN har haft ett inlägg om dissa.
I det här fallet håller jag inte alls med henne.

Hon menar att det betyder

Det betyder ’förakta’, ’se ner på’, ’säga nej till’, ’förkasta’, ’inte bry sig om’.
Upphovet är ett nytt engelskt vardagsord diss, en förkortning av disregard, disrespect, disdain.

Jag tycker att den ursprungliga betydelsen snarast är dislike...

Jag reagerade omedelbart mot hennes fras Nytt engelskt vardagsord.

Fortsatta undersökningar visade att Diss kanske hade ett jaimacainskt ursprung, och att det hade en koppling till Hip-Hop. Detta leder oss  inte till England( jag hänger här upp mig på engelskt), utan till den svarta undergroundkulturen i USA.

Jag är ganska säker på att Catharina Grünbaum i detta fall inte gjort sin hemläxa på ett ordentligt sätt.

I övrigt finner jag att i svenskt språkbruk har dissa fått en pendang i hissa, vilket inte förvånar mig.

Hissa verkar här betyda  gilla, dissa betyder här ogilla. Men det är osannolikt att dessa innovatörer vet vad de gjort...

Varför överhuvud använda ett sådant ord i seriösa sammanhang? Låt barnen/ungdomarna ha det som eget ord, annars hittar de på ett ännu värre ord!
Översätt det, om du måste, med ogilla eller dylikt, det har ingen större betydelse vad man väljer. Ordets betydelse ändras och utvecklas varje kvartal!

Men att använda dissa i en blogg... Brr! Det är inte seriöst.
Men vem har sagt att alla bloggar är seriösa...