Mehdi Ghezali -Terrorist?

http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article550929/Svensk-naivitet-om-terrorkopplingar.html

The Eagle has landed eller mera korrekt
Mehdi Ghezali et consortes has landed !

Så skriver Sydsvenskan i dag, 2009-10-11

Nå, det är ju en nyhet, att de vilsegångna fåren har återbördats till fosterjorden.

Huruvida någon de fyra personerna förtjänar att vara terroristmisstänkta vet jag inte.
Fast jag tror att det lilla barnet (en i de fyras gäng) inte kommer att terrormisstänkas, i varje fall inte just nu…

Och åsikterna om terrormisstanke verkar följa den sedvanliga uppdelningen höger – vänster.

Man gräver ner sig i respektive skyttegrav och avlossar sin ammunition.

Det är lika vettigt som det var under första världskriget. Inga resultat.

Men Sydsvenskan har i anslutning till sin ”landningsnyhet” en mycket läsvärd artikel? eller debattinlägg? av Michael Jonsson, som ”forskar om terrorism­finansiering vid Uppsala universitet”.

Eftersom jag inte tror mycket på journalister – eller deras beskrivningar – bemödade jag mig om att verifiera att denne Michael Jonsson existerar och att beskrivningen är korrekt. Ja, det var korrekt. Se länk till en av hans publikationer.

Michael Jonsson (sht) menar att

Individer som är under uppsikt av Säpo beklagar sig i medierna över att de är förföljda utan skäl, och får ofta stå oemotsagda eftersom Säpo inte kan uttala sig av hänsyn till hemliga underrättelser och individens integritet.

Fallet Moumou

2004 sade Mohammed Moumou i en intervju i DN att ”Säpo har förföljt mig i tio år”. Två år senare fördes Moumou upp på FN:s terrorlista på USA:s begäran och hösten 2008 sprängde han sig själv i luften i Irak efter en eldstrid med amerikanska trupper, och dödade samtidigt flera kvinnor och barn.
Ett par dagar senare bekräftade al-Qaida i Irak att Moumou tillhört organisationens ledarskikt.

Fallet Yassin Ali
När Yassin Ali och två andra män greps i februari 2008 och så småningom åtalades för terrorfinansiering av al-Shabaab i Somalia skrev författaren och journalisten Jan Guillou ironiskt i Aftonbladet att ”det verkar inte vara mycket till terrorister som häktades”.
Ali frikändes, men när han några månader dök upp i ledarskiktet för Hizbul-Islam, en väpnad islamistisk organisation som står al-Shabaab nära var det däremot märkbart tyst från Guillou. Efter detta har flera svenska medborgare dött i strider i Somalia.

Mot bakgrund av dessa två exempel samt en handfull fällande domar mot svenskar i utländska domstolar kan vi konstatera att det finns ett litet antal svenskar som är aktiva i terrorstämplade grupper utomlands.

Säpo har möjlighet att använda omfattande tvångsmedel och självklart är det en del av mediernas uppgift att granska så att denna makt inte missbrukas, vilket bevisligen skett tidigare. Men en större förståelse för organisationens arbetssätt och en mer nyanserad syn på källvärdering vore ofta önskvärt.

Det är hög tid att rätta till den skeva debatten om terrorismärenden i Sverige.

Journalister som intervjuar misstänkta individer bör utöva mer källkritik än idag.

Det ligger i Sveriges intresse att förhindra att svenska medborgare är involverade i terrordåd utomlands – juridiskt, moraliskt och säkerhetsmässigt.

Hur detta skall uppnås i enlighet med rättsstatens principer utgör ett ämne värt att debattera, snarare än felaktiga påståenden och tröttsamma konspirationsteorier.

MICHAEL JONSSON

Jag håller helt med. Det finns skäl att tro att Sverige hyser personer, som bör behandlas som terrormisstänkta, och jag ger mig inte in på en debatt om misstanke ska vara skälig grund till övervakning. Bara en dåre kan förneka att så är det.

Nu till nästa punkt:

Är Mehdi Ghezali en skälig kandidat för terrormisstanke?
Som ett brev på posten kommer följdfrågan: Vad vet vi om Mehdi Ghezali?
Ja, det lilla jag kunnat lista ut kommer inte från rumsrena källor. Uppgifterna kommer från bloggare, som verkar stå Sverigedemokraterna nära. Den mest ingående informationen finner vi från bloggen ”Kulturvänster blir pophöger”, där signaturen Knute verkar stå för uppgifterna. För lång tid sen – kanske ett år sen – hade jag en allvarlig diskussion med denne Knute, om varför han uppträdde anonymt. Han menade att löpte allvarlig risk att bli förföljd.
Det säger mycket! I opinionsbildningens ”underworld” är nästa förväntade steg rent våld!

Det vore mig fjärran att dra alla Sverigedemokrater – eller deras sympatisörer – över en kam.
Lika lite vill jag dra alla vänstersympatisörer över en kam.
Men tyvärr – här finns en ideologisk kamp där våldet ligger på lur.
Mycket av detta anser jag vara tidningarnas fel. De rapporterar inte fakta – de är inte ens intresserade.
Detta leder till ett informationsbehov, som t ex Sverigedemokraterna varit snabba att fylla.
Man kan inte skriva att fem ynglingar greps för våldtäkt, eller attack mot Räddningskåren, utan att ange deras uppenbara etniska tillhörighet. Allmänheten tror bara att tidningarna försöker lura dem.

Finns det ett avtal om självcensur? Jag vet inte. Pressfrihetslagstiftningen i Danmark och Sverige är tämligen likartad, men jag upplever dansk press som betydligt mer frispråkig.
Sydsvenskan har i flera artiklar – tom artikelserier - försökt tränga igenom dessa dimridåer.
Det är berömvärt.
Nu tror ni att jag är invandrarfientlig! Nej, det är jag inte! Jag har i min blogg klart deklarerat vem jag är, min politiska uppfattning mm. Jag önskar att de bloggare, som jag misstänker vara SD-sympatisörer, kunde göra på samma sätt.

Här hade jag tänkt lägga in en lista över SD-sympatiserande bloggar, men jag avstår.
Det är alldeles för svårt. Jag har sett en bloggare – som jag känner – felaktigt uthängd som SD-sympatisör.